Om du kommer med bil till Etelhem är det lättast att börja sin vandring runt Hageby genom att parkera vid Bändesborg (se karta nedan). 

OBS! Tidvis finns det betesdjur i området du går över. Kommer djuren så spring inte, de är inte farliga, endast nyfikna! Vill du inte hälsa på dem så gå tillbaka vägen du kom och gå till kvarnruinen, följ sedan de vita markeringarna. 
Vandringsleden har en längd om 2,6 km, alternativ sträckning är 3,5 km, med en nivåskillnad på 32 m. 
Nedan finns en karta med en ungefärlig markering av leden, samt ett flygfoto över området. Hoppas du får en fin naturupplevelse!

Längs med vandringsleden finns det informationstavlor uppsatta. Vill du gå leden i tavlornas nummerordning är det bäst att börja gå norrut och följa leden motsols.

1. Hageby kvarnruin
Här låg en gång en s.k. skvaltkvarn där man malde sitt spannmål. Kvarnen finns omnämnd i 1653:års revisionsbok för Gotland. Senare byggde man om kvarnen till en vattensåg, som nu är riven.

2. Hageby träsk
Du står nu vid nordvästra hörnet av Hageby träsk. Träsket är en samfällighet som har 45 st. fastigheter som delägare. Den fastighet som har störst del äger 31,2 %, medan den minsta äger 0.06 %.
Träsket har ett djup på ca 6,5 meter och är en s.k. förkastningssjö, dvs. den ena sidan har en brant hällsluttning och den andra sidan är långgrund med dyig kalkblekebotten. 
Lite historik om Hageby: Gården är omnämnd i 1653:års revisionsbok för suderutredningen på Gotland. "Hageby är ett heelt hemman om 13,5 marckeleij, hafwer åker till 16 tunnelandh, ängh till 24 manss slått, aagh i Tänglemyyr, humblegårdh till 100 stänger, 3 hagar till 9 hästar, sqwalteqvarn, godh skogh och fiske i Sättra trääsk". Sjön har således tidigare haft ett annat namn, med okänt ursprung.
Ett område på andra sidan landsvägen kallas för Sätra äng, och där finns husgrunder från järnåldern. Revisionsboken omnämnde fisket; det nuvarande fiskebeståndet består av gädda, abborre, mört, sarv samt sutare.
Vid Hageby gård finns ruinen av det medeltida bostadshuset kvar, den enda i sitt slag i Etelhem. Man har även funnit två gravhällar som troligen hört till Hageby. Varför har man då tagit bort dem från kyrkogården? Legenden säger att på 1600-talet fanns en kyrkoherde i Etelhem som krävde att hällarna skulle bort från kyrkogården. Den ena har legat som trappsten vid Hageby, den andra har varit underlag för en sågbänk vid Hageby bygdesåg. Båda har Hagebys bomärke inhugget. Hällarna finns nu uppställda i Järnvägsparken vid Hembygdsmuséet. Gör gärna ett besök där!

3. Badplatsen
Här var tidigare badplatsen i Etelhem, då Sigvaldebadet inte var iordningställt. På 1940-talet var den kända simmaren Sven Montaan här och hade uppvisning, bland annat i klädsim och avklädning i vattnet. Då satt det fullt av folk i backsluttningen och applåderade åt hans färdigheter. 

4. Grillplatsen
Här har det varit grillplats under lång tid, dock inte under ordnade former. Grillar du här är det DU som är ansvarig för säkerheten. Gäller eldningsförbud på Gotland gäller det även här!

5. Utsiktsplatsen
Du ser nu ut över Mariedals myr. På 1800-talet var området större del av året täckt av vatten. Området gränsar mot Lojsta och Stånga socknar. 1938 gjordes en fullständig utdikning så att myren gick att odla.

6. Gravröset
Stenhögen här till vänster ser ut som en gravhög. Enligt arkeolog Per Widerström är det svårt att avgöra om det är en gränsmarkering eller en grav, utan arkeologisk undersökning. I området finns ett antal konstaterade gravar.

7. Gränsen
Du står nu vid gränsen mellan Etelhem och Stånga. Tittar du åt höger ser du ett område som kallas Sibirien, förmodligen för att det ligger så avsides och ensligt.
Är du intresserad av fåglar så finns det havsörn som häckar i området, tidvis har man även sett glador här.

8. Agmyren
Tittar du till höger ser du ett sankt område, en s.k. agmyr. Ag är ett halvgräs som tidigare användes till taktäckning, och därför var det viktigt för gårdarna att ha tillgång till ag. Har du tur kan du få se tranor på myren. Tranor häckar på de större agmyrarna, dock inte här.

9. Uppgång till fornborgen, samt förborgen
Du står nu vid själva ingången till fornborgen. Det flacka området närmast benämns förborg, här var en yttre försvarsanläggning. Man hade sina kreatur och drog in sina båtar här, du kan se rester av murbygget på bägge sidor. På själva höjden ligger en fornlämningstyp som kallas Bändesborg, det är vad man brukar kalla för en fornborg. Sådana delas in i olika kategorier och den här är belägen på en höjd och kallas därför klintborg. Hur mycket en sådan anläggning varit använd i försvarssyfte är svårt att säga. Kanske skulle ordet vallanläggning vara ett bättre beskrivande begrepp. 
Bändesborg är ganska stor, 300 x 100 meter. I vissa delar har fornborgen uppbyggda vallar och i andra delar har den bara naturliga branter som gör det svårt att ta sig in i anläggningen. I området kring fornborgen finns flera fornlämningar i synnerhet är det gravar. På andra sidan träsket finns rester av en gård från järnåldern, närmare 200-600 e.Kr, det området som tidigare benämndes Sätra äng. 

10. Tänglings myr
Du står nu och tittar ut över ett stort odlingsområde, det gränsar i söder mot Stånga och i väster mot Lye. På kartan nedan kan du se myrens strandlinje på 1700-talet. I slutet av 1800-talet var myren större delen av året fortfarande täckt av vatten. 1938 gjordes en fullständig torrläggning av myren som nu blev helt odlingsbar. 1984 gjordes en ny avvägning då myren tidvis blev översvämmad. Myren hade på vissa områden sjunkit med 90 cm. För att hjälpa detta sänktes avloppet med 1 meter i området mellan Lye och Etelhem. Kanalen du ser rakt väster ut är en del av början till Närsån.
Om vi nu tänker oss tillbaka till 1700--talet var området seglingsbart från Lojstahållet ut över Mariedals myr, sedan Tänglingsmyr. Skulle man åt Ronehållet seglade man söder ut över Stånga myr, och skulle man åt Närshållet seglade man väster ut mot Lye. 

11. Seglingsleden
Här nedanför sluttningen var ett smalt sund då området stod under vatten. Det var det enda stället man kunde passera med båt (se kartan nedan). Man kan tänka sig att de som behärskade borgen hade koll på vem som passerade sundet, och kanske tog man tull vid passagen.